ÄKÄSLOMPOLOS HISTORIA

När den sista istiden hade tagit slut och fjällen hade blottats, beboddes Ylläsjoki mynning omkring nuvarande Kolari kyrkby av stenåldersmänniskorna. Under tiden som issjöarnas ytor sjönk, flyttade bebyggelsen norrut och således även till Äkäslompolo by.

Samerna bebodde byn och dess omgivelser i lösa samhällen. De var fullständigt beroende av jaktmarkerna, fiske och jakten av rådjur. Rådjursjakten var grunden till det som så småningom utvecklades till våra dagars renskötsel. De sista vilda rådjuren fångades i Kittilä i slutet på 1800-talet.

Enligt kyrkoböckerna kom de finska nybyggarna till byn år 1784, då det första huset i Äkäslompolo byggdes. Sedan dess har det idkats jordbruk i byn – de första husägarna levde självsörjande beträffande mjölkprodukter, säde, vilt, fisk, och bär. Korn odlades i den mån som det var möjligt. Annat säde köptes i mån av möjlighet, under marknaden i Pajala och senare i Kolari. Hudar och skinn gjorde det möjligt att köpa t.ex. salt.

Det fanns inga vägar till Äkäslompolo by, utan Äkäsjoki användes om gångled. (Mellan Luosu och Äkäslompolo blev det ändå en stig, som ännu i dag kan hittas i terrängen.) Senare åstadkom till Äkäsjoki mynning, som kunde nås via landsväg i början av 1900-talet, en stigväg, som kunde köras med häst eller ren.

De första resenärerna kom till Äkäslompolo i början av 1930-talet. Resande utan något vidare skäl (såsom malmsökning eller kartritning) förvånade lokalbefolkningen till en början, i synnerhet som resenärerna brukade bestiga fjället utan något som helst ”förståeligt” skäl. Det tog inte långt innan de insåg, att genom att bjuda inkvartering till resenärerna kunde de skaffa extra inkomster även om det förvånade dem, att man erbjöd betalning för inkvarteringen – sådant var man inte van vid i Lappland, där alla resanden hade fått natthärbärge utan att betala något för det. Den första bilen kom till Äkäslompolo i början av 1930-talet varefter började vägförbättringsprojekten. Det tog ändå ett tag innan resenärerna kom fram med omnibus. Först på 1950-talet kom fram med säkerhet.

Resenärerna vistades 10 dagar i byn på 1940-talet och deras semester kallades för ”fjällkurs”. De som var på fjällkurs övernattade mycket anspråkslöst – ibland var sängen blott en bädd av halm på golvet. Kursen hade med sig egen kock. Lokala matlagare behövdes först i början av 1950-talet.

Slaloms utveckling började på riktigt år 1957, då den första skidliften till Varkaankuru byggdes. Liften fungerade med Volkswagens motor och allt som behövdes, även bränsle, måste bäras till platsen med mans-, ren- eller hästkraft. Det fanns ingen väg till fjället och även slalomåkaren måste i första början skida en bra bit innan han kunde börja med själva slalomåkningen. Vägen till Ylläs byggdes i samband med Rundradions mastprojekt år 1967. Därefter har byn vuxit i jämn takt till ett av de största vintersportcentra i Finland.

YLLÄKSEN YÖPUU       Ylläs - Äkäslompolo - Lapland - Finland