Ylläksen Yöpuus historia börjar år 1954, då mina föräldrar Markku och Senni Kaulanen byggde ett hus vid namn Purola till centrum av Äkäslompolo, som då förtiden var något glesare byggt. Samtidigt slutade de som gårdsskötare på Ylläskartano och började med att erbjuda privat inkvartering i Purola. De var alltså den tidens gårdsturismföretagare.

På den tiden yttrade man saken litet annars: ”Vi håller med kor och turister.”

På den tiden var kundernas krav inte så stora: husfolket sov i ena vrån och turisterna i en annan. På morgonen bars madrasserna till vinden och ett stort barackbord in från gården.

Efter frukosten gick turisterna till att skida och husmodern började laga middag. På den tiden gjordes skidspåren endast med att åka skidor, några maskiner därtill fanns inte. Inte undra på att skridskostilen inte var på modet.

På eftermiddagen kom turisterna till att äta och bada bastu, varefter bordet bars ut igen och sängutrustningen togs fram i stället.

Några på förhand reserverade samkvämsutrymmen fanns inte utan det berodde på gästernas initiativförmåga om det blev det något samkväm eller inte.

Så småningom byggdes även i Purola ökade utrymmen och i början av 70-talet gav man upp jordbruket helt. Korna ”sattes i slaktbänk och man började mjölka turisten”. Lyckligtvis har det varit tillräckligt med denna ”boskap”, delvis även samma människor också idag. 

I hela byn satsades det på turismbyggelse. Visserligen var det mångårigt byggförbud under planläggningen, då en stor del av byns lider och fähus förvandlades till nytt bruk – för turismen.

Markku Kaulanen avled i lungcancer år 1981. Senni Kaulanen sysselsatte sig med att ensam driva huset medan en del av oss ungar ännu var i vägen för henne. Det var fullt sjå: frukost till turisterna, sedan disk och börja laga middag och naturligtvis disk igen efter det. Om man tillsätter städningen av stugorna, kan man säga att lyckligtvis var säsongen kort dåförtiden. De galna åren i slutet av 1980-talet kändes också i Ylläs: det talades om tunnlar och vem vet vad. På Purola fortsatte Senni turistnäringen såsom tidigare utan några märkvärdigare galenskaper. Senni Kaulanen drev huset ända till sin död mot slutet av år 1992.

Våren 1993 blev alltså jag, Vesa Kaulanen, värden i huset. Då byttes namnet till Ylläksen Yöpuu (Nattkvisten i Ylläs) och namnet Purola togs ur bruk.

Under den tiden var det depression i Finland och det såg ut som hela näringen skulle ta slut.
Så småningom blev tiderna bättre. Även gästernas anspråk hade blivit större, vilket vi hade all möda att svara på. Tjänsterna och aktiviteterna ökade, mest på grund av den obotliga sjukdomen, fiskegalenskapen. Numera finns båtar här och där och olika avfärd och utflykter för nästan alla fiskarter.

Numera är stugorna fullt utrustade, men så har vi efter 12 år lika många bäddplatser som i början. Stugan som då var till för 8 personer är nu till 4 personer, våningssängar har vi inte haft i flera år, och även skidservice måste man ha jämfört med att man vallade med stearinljus...

Vårsäsongen är fortvarande viktigast, men det är folk nästan året runt, stillast är det i maj.

De trofastaste gästerna har kommit redan över 40 års tid. De avlägsnaste har kommit ifrån Kina, Australien och Nya Zeeland.

Tack till våra trogna gäster och välkommen alla nya...

Jag önskar alla en god hälsa och ett gott liv!

Vesa Kaulanen